Den här veckan har vi kommit igång och kommit en bra bit på vägen med våran gestaltning. Ursprungsidén om vad vi ska göra har ändrats helt men det vi vill förmedla är fortfarande detsamma.
Vi kallar vår gestaltning "ett jordklot- två världar". Vi vill förmedla en känsla av orättvisa mellan levnadsförhållandena och levnadsstandarden i västvärlden mot u- länderna. I början när vi planerade hur vår gestaltning skulle se ut så kände jag att den blev allt för mycket en pedagogisk redovisning. Det kändes som att vi alla i gruppen hade lite problem med att kliva ur våra pedagogroller och skapa fritt till att börja med. Vi snöade in på att det vi visade skulle vara tydligt och förståligt, så till slut slopade vi hela den ursprungliga idén. När vi gjorde det kom vi istället på en ny idé som alla var väldigt entusiatiska inför. Istället för att vara tydliga fokuserar vi bara på att förmedla det vi känner, och vi lämnar tolkningen till betraktaren.
I ursprungsidén skulle vi bara ha ett verk som talade för sig självt men efter handledning bestämde vi att själva ingå i gestaltningen också. Vi bestämmer inte några detaljer om hur allt ska bli utan jobbar på och skapar som vi känner. På det sättet hindrar vi inte några ideér som kan göra gestaltningen ännu bättre. Det är skönt att vi är så samspelta inom gruppen, för vi jobbar väldigt bra ihop och alla verkar fria att påverka processen och tillföra sina ideér. Det hände en väldigt intressant sak i onsdags när vi bytte arbetsplats från det lilla trånga rummet 618 till den stora ljusa bildsalen på våningen under. När vi började jobba i den stora ljusa bildsalen var det så inspirationen flödade, alla hade massor av energi och vi kom jättelångt i arbetet den dagen. Sedan på torsdagen då vi var tvugna att jobba i det lilla rummet 618 igen för en bildklass hade handledning i bildsalen tappade alla sin inspiration och energi. Det kändes som vi knappt kom någonstans hela den dagen. Ingen hade någon inspiration att göra något. Så man ser hur viktig miljön man jobbar i är för skapandet.
På seminariet i torsdags ritade vi av varandra med vänserhanden utan att titta på pappret. Det förvånade mig hur uttrycksfulla de bilderna blev. Jag tycker vanligtvis inte att det är så roligt att måla och jag tycker inte jag är så bra på det. Så jag gillade de teckningarna jag gjorde med vänster hand utan att titta mer än det jag gör med höger hand när jag tittar. Jag känner mig stolt över hur bra jag tyckte de teckningarna jag gjorde med vänsterhanden blev. Under den här gestaltningen har jag blivit jättesugen på att skapa något själv hemma. Jag skulle vilja göra en skulptur.
/ Cecilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar