V 40

I veckan var vi på galleri 1 för att sedan göra en gestaltning av det vi upplevde där i gruppen. Den gestaltningen visade vi sedan i klassen. När vi var på galleri 1 fastande vi i ett rum där det såg ut att vara barns saker och leksaker men det var inte glatt utan väckte istället en obehagskänsla. Det fanns något mörkt och tryckt därinne. De verken vi valde att gestalta var något som såg ut som en bit strand med massor av uppspolade leksaker på, och en barnstol eller en kälke med stålnät på som nästan såg ut som ett tortyrredskap för barn. Hela galleriet var fullt av smutsiga gamla saker som såg ut att legat i havet och sedan blivit uppspolade på land eller uppgrävna ur jord.

Gestaltningen såg ut så att jag och Terese var barn som lekte och skuttade runt fritt medan Sejla, Elin och lärar Anna stod som tysta hot på avstånd och såg på. De "tysta hoten" närmade sig hela tiden barnen och stämningen blev mer och mer tryckt. På fredagens seminarium berättade Anna att det var sorgen efter ett barn konstnären gestaltade. Då blev det jag tyckte var konstigt innan självklart. Det vanligtvis glada barnsliga var mörkt och tryckande, och de gamla smutsiga uppgrävda föremålen måste gestaltat konstnärens känslor. När utställningens innebörd blev synlig för mig blev jag faktiskt berörd. Det kanske är så att man måste förstå för att bli berörd.

Sedan har vi gjort lite övningar och gestaltningar på seminarierna samt arbetat på en del i gruppen med projektarbetet. Vi har bestämt vad vi ska gestalta, vilka delar i den processen, hur gestaltningen av delarna ungefärligt ska se ut, vilket material vi behöver och vad vi ska ta med till nästa gång.

På seminariumen har vi diskuterat vad gestalning kan vara- allt från smink, inredning och kläder till konst. Vad man egentligen kan och inte kan visa barn när det kommer till konst. Jag tror att det är viktigt att tänka efter innan man tar med barn på galleri eller museum, vad som finns där och hur det kan upplevas av barnen. Vi har också pratat om vad som hände när vi gick igenom en dörr och i en trappa på olika sätt. De insikter jag fick var att det man tar fasta på är det man uppmärksammar. Beroende på vilket håll man går åt så ser man olika delar av ett rum/ trappuppgång och detsamma gäller livet i övrigt. Jag tänkte också att det finns inga rätt och fel bara olika sätt att göra saker på. Man fastnar ofta i ett sätt att göra saker på eller se saker på. Genom att göra saker på olika sätt och försöka se saker ur olika vinklar öppnar man upp tänkander och blir mer kreativ. Jag känner att jag har börjat se saker på lite annorlunda sätt den här veckan. Exempelvis har jag börjat tänka på vad som finns bakom något. Vad någon säger eller vad någon har på sig har en innebörd utöver det man direkt ser eller förstår. Det finns tankar, känslor, intryck och avtryck bakom.

/ Cecilia