Sista veckan

Den här sista veckan har vi planerat och övat inför redovisningen, genomfört den och tittat på alla andra gruppers gestaltningar och vi har sammanställt ett dokument i gruppen där vi skrivit om vår utveckling, yrkesrelevans och förståelse för formspråket. Redovisningsdagen var väldigt givande. Jag kände att den knöt ihop säcken för vad den här kursen har handlat om. Genom olika uttrycksformer har de olika grupperna visat något de vill berätta om. Diskussionerna efter varje grupp var väldigt givande. Då fick man ta del av de tankar, känslor, intryck och avtryck som format resultaten. Den process som individerna i grupperna genomgått synliggjordes. Jag fick massor med nya tankar både som privatperson och yrkesrelaterade.

Yrkesrelaterat har jag under kursens gång förstått hur viktigt det är med olika formspråk för identitetsutvecklingen och jag tror även gestaltningar av olika slag ökar självkänslan. När man gestaltar någonting ger man uttryck för sina tankar och känslor. Det blir ett sätt att hantera verkligheten och bearbeta saker precis som leken. Ibland upptäcker man att man känner och tänker saker man inte ens varit medveten om och på så sätt lär man känna sig själv bättre. När man uttrycker olika formspråk som andra kan ta del av som exempelvis bild, sång, dans, foto och teater så tror jag att man känner sig sedd och bekräftad. Jag känner själv så iallafall. Man kan visa det här är jag, eller så här känner och tycker jag om något utan att bli ifrågasatt för gestaltning kan ju aldrig vara rätt eller fel. Det är bara ett uttryckssätt. Det fantastiska med konst tycker jag är att det behöver inte vara identifierbart. Var och en som ser på ett konstverk eller en gestaltning kan göra den till sin egen utifrån vad de har i bagaget och det behöver inte alls vara samma sak.

I början av kursen kände jag att jag inte blev berörd av konst. Jag tänkte bara jaha när jag såg verken på röda sten, men efter att själv ha gått igenom processen och skapat en gestaltning ser jag något helt annat när jag tittar på konstverk. Konstverk är fragment av en människa, tankar och känslor som gjort avtryck. I den här kursen har vi pratat mycket om att processen är det viktigaste och inte resultatet. Jag har inte tänkt på det innan men det är ju i processen som man lär sig och utvecklas. Om man har ett färdigt mål och en utstakad väg trängs väldigt mycket av den potentiella utvecklingen bort. Man behöver stöta, blöta, flumma, gå in i en återvändsgränd osv för att fånga upp den kunskap som finns där. När man sen kommer fram till målet har man ju samlat på sig mer kunskap om vägen varit krokig än om den varit rak. Jag har förstått att det är viktigt att inte alltid veta vart man är på väg. Att våga släppa kontrollen och det tror jag är viktigt i rollen som förskollärare. Det behövs för att kunna utgå från barnens intressen, att kunna anpassa sig och forma lärandesituationer och lärandemiljöer och hela tiden forma om dem efter vart barnen är på väg. Jag känner att den här kursen har utvecklat mig oerhört som person och som framtida pedagog. Innan kursen var jag väldigt kontrollberoende men nu har jag vågat släppa det lite och jag ser saker på helt nya sätt. Hela omgivningen har förändrats. Jag tycker jag uppmärksammar platser och detaljer jag inte gjort innan. Jag tycker också att det sorliga och jobbiga i livet på något sätt kan vara vackert. Jag har fått ett nytt perspektiv på saker. På samma sätt som jag tycker olika formspråk är identitetsutvecklande och ökar självkänslan så tycker jag också att man får ökad respekt och empati för andra människor genom att ta del av gestaltningar. Speciellt om man pratar om vad de tycker och känner inför vad de gjort. När man får ta del av andras historia får man större förståelse och empati för personen. Dessa kunskaper tar jag med till förskolan.

Slutligen vill jag säga att kursen har gett mig ett konstintresse jag inte haft innan. Jag har köpt hem färg, några dukar och gips så jag kan fortsätta skapa hemma. Tack för en fantastisk kurs!

/ Cecilia